I ALL EVEHET
Jag kan halsa sardeller och njuter av att höra mina syskon skratta.
För ungefär två veckor sedan ägde olyckshändelsen runt. Jag skulle ju bara hoppa av vagnen, liksom. Bara stänga jackan, liksom. Inte visste jag att några nötter skulle bli krossade på kuppen, liksom. Jag visste jue inte att han där söte karln var bakom mig påväg ner i trappan, strax bakom. I trappan kolliderar min biffiga armbåge med stackarens skrev. *Blundar så där som man gör i en skräckfilm och vänder mig om*-Öhhm, sorry!! :-$ -Mmmm, det är lugnt *försöker undanhålla tårar med ett fejksmajl*. Och nu såhär på efterhand, har samvetet mitt fortfarande inte hämtat sig. Hur mår dina bollar? Va heter du? Can i get yo nombah? Vad gör du nu för tiden? Vaaarfööör höör du aaaldrig av dig? Sänder två extra sorry thru cyberspace!
/E
